Hur kommer det sig att en så pass stor stad som Stockholm inte lyckas fostra ungdomar på samma sätt som man lyckas med i mindre städer? Tar man en titt på olika landslag inom idrott så borde de flesta spelarna i dessa ha någon typ av Stockholmsklubb som moderförening. Istället så handlar det om mindre bruksorter, trots att man där har avsevärt mycket färre ungdomar att välja på.

Om vi väljer en idrott – ishockey – så finns det en logiskt förklaring till varför Stockholm inte lyckas. Man har för få ishallar och man har i och med detta inte alls samma möjlighet att konkurrera. Det syns tydligt efter TV-Pucken. Stockholm brukar allt som ofta vinna – eller åtminstone gå väldigt långt – i denna tävling. Men sedan då? Då flyr spelarna staden; man sticker norrut, västerut. söderut och man lämnar Stockholm och klubbarna där så man vill ha bättre träningsmöjligheter.

Spelare från Stockholm väljer mindre klubbar

I många fall inom hockeyn så kan alltså en mindre klubb – säg Timrå – alltså har flera stycken spelare som härstammar från Stockholm i sina junior- och representationslag. Här blir det ofta en fråga om hönan och ägget: vem ska ta åt sig äran för spelarens framgång?

Är det laget i Stockholm där spelaren tog sina första skär eller är det Timrå där spelaren i fråga fått en möjlighet att ta betydligt flera skär? Djurgården och AIK har länge ropat – förgäves – efter en ny hall att spela i; en chans att kunna konkurrera på samma villkor och ta hand om de sina på samma sätt. Det kanske är dags att hörsamma de ropen nu?

För tidigt utslagning en anledning

En annan anledning till varför Stockholm misslyckas i den mån man gör handlar om utslagning. Rent krasst inom exempelvis fotboll så har man fyra attraktiva klubbar: Hammarby, AIK, Djurgården och Brommapojkarna. Dessa klubbar vill alla tillhöra och det blir dels väldigt dyrt och dels så skapas en utslagning som på många sätt är osund.

En 13-åring är långt ifrån färdigutvecklad rent fysiskt. Kommer man då på efterkälken så får man spela i C-laget med nya spelare än sina vanliga kompisar – eller bli hänvisad till andra klubbar. Hur stimulerande är det, hur många spelare ser en chans till revansch och hur många väljer att sliuta spela?

Det kanske är sundare att spela i lagen om finns i den absoluta närheten, sätta stopp för värvningar i ung ålder och, helt enkelt, låta barnen vara barn? Det finns alltid en tid för utslagning senare i livet.

Musiken dör replokalsdöden

När hörde du senast ett bra band från Stockholm? Den frågan kan kopplas till en brist på en replokal. I mindre orter kan musiker spela och utvecklas i din replokal, i Stockholm så ska ett band vara väldigt glad om de överhuvudtaget hittar en replokal att spela i. Hittar de en replokal så är den förmodligen en bra bit utanför staden och dels så är den dyr. Det här med att lägga ner fritidsgårdar kanske inte var så genomtänkt då allt kommer omkring?

Istället så är Stockholm skickliga på att få fram musiker inom house, techno och elektronisk musik. För sådana krävs det enbart datorer och där det egna pojkrummet kan vara replokal. Inget fel i det; men vi tycker det påvisar en tes – ungdomarna har musikalitet, men bristen på en replokal får dem att välja bort instrumentala alternativ. Det är lite vemodigt, om än lite gammaldags av oss att tycka så.

Här finns replokaler: http://www.replokalstockholm.nu.